evski

Det blev en heldag med David.
Kallax, kaffe, lunch, stan, kallax, kaffe, hertsön, kaffe, film.
Ungefär så ja.
Vädret blev fint igen och vi smidde planer för ett kommande besök.

Trots en toppendag så tycker jag lite synd om mig själv.
Saknar världens bästa lite extra mycket.

Här har han filmmys med en kung i sin famn.
Båda ser lika fokuserade ut.
Åh, vad han är fin, mitt hjärta!

Jag har lov.
Ska sova länge och vila upp mig.
Men jag vaknar av mig själv långt innan klockan ringer.
Imorse slog jag upp ögonen före åtta.
Det lyckas jag knappt med när jag ska till skolan.
Börjar nio och brukar kämpa mig upp kring 08.20.

Vilar upp mig gör jag ändå.
Igår hade jag en mysig lunchdejt på stan med en som är två.
Om tre veckor ska det lilla pyret ploppa ut (jag vet att det inte kommer att ploppa ut, men det känns trevligt att ha den bilden istället för att tänka på vilket krig min bästa Elina måste utkämpa snart).
Sen på kvällen fick jag besök ute i byn av Fanny och Elina.
Vi spenderade flera timmar med att bara prata.
Om bäbisar, magar, vänner, förhållanden, jobb, livet!
Som jag saknat mina fina tjejer.
Ska försöka få med båda två på motionssimning 06.45 imorgon.
Ha!
Jag tror nog att jag kommer plaska runt själv i nattmössan.

Idag ska jag försöka få till en grabbdag.
Har ju en massa fina pojkar som jag vill hinna träffa också.

Synd bara att det är riktigt skitväder idag, kanske kan lura ut någon hit till byn istället.
På fina dagar brukar det sällan vara ett problem, vem vill inte sitta ute på gården och dricka kaffe i solen med världens häftigaste finska?

Alltså.
Varje gång jag går in här för att skriva ett inlägg tänker jag 'äh, varför?'.
Jag har inget svar på varför jag bloggar.
Det började för många år sedan.
Då skrev jag för att uppdatera vännerna hemma om vad jag hade för mig i Lappland.
Nu vet jag inte längre.
Det har blivit mer en vana nästan.

Jag tänker ibland att det skulle vara roligare om jag orkade lägga ner tid på designen.
Och kanske rikta in mig lite mer, som tex på konst.
Men sen kan jag få för mig att det skulle vara trevligt med en lite personligare blogg, utan att bli privat.
Eller så får jag för mig att jag måste ha mycket mer bilder.
För att nästa stund vilja skriva mycket mer, mer och bättre.
Orka lägga ner lite mer tid.
Men äh, varför?

Vad ger det mig egentligen?
Vad ger det er?
Och på tal om er.
Ofta vill jag inte att någon ska läsa min blogg.
Ibland tycker jag att det är spännande att så många okända smyger omkring här.
Jag vet väl egentligen inte vem jag skriver för.
Vem jag riktar mig till.
Vad hela det här fenomenet ska vara bra för.

Så där håller jag på och velar hela tiden.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag fortsätta precis som förut och vela precis lika mycket.

Nu tänkte jag visa lite fortsättning på mitt keramikprojekt.

1. Den här bilden är ju avskärmningen av den första delen jag tog form på.

2. Jag fick börja med att stänka gips på min lerform, för att slippa luftbubblor närmast formen och för att se till att gipsen kommer in överallt.
Sedan kladdar man på mer och jämnar till gipsen.

3. Så här ser det ut när gipset brunnit klart. Då är första delen inbäddad i gips.

4. När jag sedan fortsätter med nästa del så använder jag colaburksskivorna igen. Den första gipsformen sitter kvar som avskärmning och den penslar jag med slicker (en blandning av lera och vatten) för att inte den nya gipsformen ska fastna i den. De olika delarna måste gå att ta isär. Jag gör även små gropar, så det blir passmärken i gipsformarna.

Alla fördomar besannas när man ser parkeringen utanför gårdagens pubkväll på bygdegården.

Jag klarade mig ända fram!
Utan att virra bort mig själv.

Idag är det helt fantastiskt väder!
Solen skiner och inte ett moln på himlen.
Vi har tagit en promenad ner till hamnen.
Haft lite picknick med kaffe och kaka.
Mama och papa plumsade ut i snön och jag skrattade så tårarna rann.
Mamma vägrade ge upp så hon kröp omkring i snön.
Medan jag hittade en bra fikaplats som hon kunde styra sin djupsnöexpedition till.
Vi har tittat på alla nya hus, skvallrat om byn och fått fräknar på kinderna.

Klockan tio går tåget till Arlanda.
Sedan bär det av.
Sportlov i Luleå, hurra!
Men jag är så nervös för resan.
Inte för att jag är rädd för att flyga.
Utan för att jag blir så himla vimsig när jag är själv.
Kommer lyckas tappa bort mig och hela mitt liv på vägen.
Äh.
Måste bara fokusera.
Det här kommer gå fint!
Kanske är en fördel att vara utvilad.
God natt!

Emelie fick världens minsta klyfta i sin apelsin igår.
Jag blir lite knäpp när jag ser små små saker.
Hon lät mig föreviga apelsinklyftan innan den gick sitt öde till mötes.

Adam fyller 25 år idag!
Så vi har varit på kalas.
Vi åkte dit med paket och kom hem med chokladtårta och en klänning.
Fint byte tycker jag.

Men alltså.
När jag väl skaffat en app för att spela in allt vi har för oss på nätterna.
Blir vi plötsligt tråkiga.
Helt vanliga snarkningar och en massa hostande.
Hur kul är det?
Jag återkommer på det temat när det väl händer nåt spännande istället.

Nu har vi ju keramik igen.
Den här gången ska vi göra gjutformar, arbeta med screentryck på keramik och andra dekorationer.
Jag har börjat göra en lampa, men formen funkar också som en fri form.
Jag har ställt till det för mig.
Det är så sjukt pyssligt och svårt att få ihop det bra, men jag kämpar på.

Först fick jag göra en prototyp av formen, i papper.
Sedan skära till bitar i leran.
Bygga en ny modell i hårdare papper som jag kunde använda som stöd och bygga upp med leran runt.
Annars hade lerformen bara sjunkit ihop.
Sedan gör man en gjutform i gips, som jag kan använda till att gjuta upp massor av fina lampor!
Min gjutform kommer vara i fyra delar, jag har haft svårt att få till det.
Man måste skärma av delarna en i taget och gjuta av dem.
Det gick inte att bygga upp med lerväggar, som man vanligtvis gör.
Så vi har experimenterat, jag har klippt sönder en colaburk och använt som 'väggar'.

Precis innan vi slutade så gipsade jag den första biten.
Imorgon får jag se hur det blev!
Sen blir det oändligt mycket mer trixande innan alla delar är klara och jag kan börja gjuta med lera.
Jag förstår att ni inte förstår något.
Men frukta ej!
Jag ska ta bilder under hela processen och visa er.

Här är delar av arbetsprocessen fram till gipsavgjutningen.

Nattens skörd var inte så upphetsande.
Det blev 6 ljudspår.
Med mina hostningar.
Jag minns inte att jag hostat under natten.
Men nu vet jag.. och ni.
Jag hoppas på mer aktivitet i natt.

Både jag och Risto är aktiva sovare.
I natt ska jag inviga appen 'sleep talk'.
Som spelar in ljud under natten.
Det ska bli spännande att höra om vi pratar eller snarkar.
Men läskigt om man skulle höra någon annan! Någon som är i vårat sovrum medan vi sover..
Jag rapporterar imorgon!
God natt.

Det har blivit mycket klagande här på sistone.
Men det har varit så fullt upp, så allt jag hunnit med att tänka är hur synd det är om mig.
Självömkan på hög nivå.
Nu är dock det värsta över och på lördag åker jag till Luleå för en veckas semester!

I fredags var det Ristos födelsedag.
Jag väckte honom med skönsång och frukost på sängen.
Han fick en skjorta, en bok '110 år i affischer' och en smarrig Armani deo.
På kvällen kom Elin, Svante, Sabina, Adam och Johanna hit för gofika.
Det bjöds, bland annat, på tårta och fina hallongrottor som Risto bakat själv.
Om man bortser från min feber och loppisstress så var det en himla fin dag!

Det har varit en riktigt fin dag.
Trots endast fyra timmars sömn.
Det blev så fint i stora målarsalen när allt var på plats, en riktig superloppis!
Teorisalen blev ett mysigt konstcafé där massor av bakverk, kaffe och våfflor sålde som bara den.
Själv fick jag sålt alla kökshanddukar, tre linnen, ett papperstryck, min guldspegel, en pall/förvaring och smycken.
Fick in oväntat mycket penkki faktiskt, riktigt gött!

Har firat Risto hela kvällen, med tårta och finfolk.
Blev precis färdig med min kaka till loppisen imorgon och nu ska jag ägna mig åt det här.
Kan ju passa på att nämna att jag måste upp sju imorgon.. och att jag hade feber när jag vaknade imorse.
Vi hörs när jag blivit människa igen.

Har feberkänningar. Fan.
Jag har verkligen inte tid att bli sjuk.
Verkligen inte!

Tänkte berätta för er vilken fin dag jag hade igår.
Jag tassade upp på morgonen för att sätta fram ett paket till Risto, som han skulle hitta senare på dagen.
Sedan irrade jag runt i lägenheten, precis som varje morgon.
Men när jag skulle hämta min matlåda såg jag att det stod något på bordet.
Risto hade ställt fram en överraskning kvällen innan.
Det var en godispåse och en snusdosa (det bästa i livet!).
Plus en liten lapp där han talade om att jag skulle bli bjuden på en fantastisk middag på scandic.
Gulle!

Så på kvällen blev det finmiddag.
Risto åt hjortfile och jag åt gös med champagnesås. Mmmm.
Vi avslutade dagen under ett täcke i soffan, med godis och 'the secret life of Arietty'.
Kan vara den bästa hjärtedagen någonsin!

Det är visst min namnsdag idag!
Mama påminde mig nyss.
Jag vet ju det egentligen, men all stress har fått mig att bara fokusera på det absolut viktigaste.

På tal om stress (jag vet att jag tjatar).
Det är så mycket som händer nu!
Ristos födelsedag på fredag.
Ordna skolloppis på lördag.
Luleå helgen därpå.
Hålla kvällskroki måndagen efter jag kommit tillbaka.
Åka till Berlin dagen efter.
Seriemässa i Uppsala.
Sen Luleå igen.
Hjälp!

Det är ju bara en massa roligt.
Men jag stressar upp mig så jäkla mycket att vardagen blir kaotisk.
Jag hoppas verkligen att jag kan njuta av allt det fina som väntar.

Spenderat dagen på stan med Rebecca och shoppat presanger till Risto.
Som fyller år på fredag.
Jag är mycket nöjd med det jag hittade, hoppas han blir minst lika nöjd!

Kvällen skulle konstskoletjejerna ägna åt vin och merde casse, som har klubb ikväll.
Jag bangade och har legat under täcket hela kvällen.
Med en märklig feberfrossa i kroppen, men vanlig i huvudet, om än lite väl trött.
Kan det vara stressveckorna som tar ut sin rätt?
Vi har sett 'the girl with the dragon tattoo' och jag har blivit lite småkär i Rooney Mara.
Att hon är fin!

Det blev ingen vila idag.
Jag är tillbaka på skolan och mitt lilla arbetsbås.

Sa jag nåt om att min nacke var trasig igår?
Jag tar tillbaka det.
NU är den trasig.
Det gör så ont att jag får tårar i ögonen.
Jag har kört för hårt, rätt in i väggen.
Skulle åka hem vid fyra idag, för att vila upp mig.
Men jag var kvar längre än tidigare och screenade!
När jag kommer hem (läs: ramlar in genom dörren) vet jag knappt hur jag kört hit.
Jag kryper upp i soffan för att avlasta nacken och måste ha ett täcke för att jag hackar tänder och fryser.
Överväger starkt att stanna hemma imorgon.
Kanske försöka få tid hos läkaren.
För det här går inte!

Efter tre galet intensiva veckor med screentryck är jag helt färdig!
I måndags och igår åkte jag hem vid halv åtta, alltså screenade jag i 10,5 timmar.
Min nacke är helt trasig och det känns som att kroppen ska ge upp helt.
Men jag håller ut idag med, så får jag bryta ihop när jag kommer hem ikväll.

Igår testade jag trycka på papper och tdet blev så bra!
Nu ångrar jag att jag inte tryckt mer på papper, men jag får hyra in mig på vävaren till våren.

Kameran återger färgerna lite knepigt.
Men det är en superfin lila i botten och svarta isflak över.

Haha, det är inte helt tryggt att blogga från mobilen.
Slarvar man så missar man att den 'stavat rätt' åt en.
Det ska så klart stå GULDIGA baggar.
Vems Hildings baggar är, vet jag inte.

Nu är Fanies present helt färdig.
Jag är rätt säker på att hon inte brukar vara in här och kolla, så det känns safe att visa er.
Det blev ett svart linne, med två Hildings baggar på framsidan och en i nacken.
Jag har även tryckt en liten lapp, för att märka upp plagget, så man vet vem som gjort trycket!



Mäkta fint, om ni frågar mig.
Jag hoppas hon tycker det är lika fint.

Och sånt här sysslar jag med när jag egentligen borde sova.
Ett moget födelsedagskort till min fina Fanie.

Pust.
Det blev en lång skoldag idag.
Konsthistoria på morgonen, abstrakt expressionism och popkonst med Ted från Länsmuseet.
Teckning på eftermiddagen, där vi fick teckna av ett kokranium i tre timmar.
Sedan har jag jobbat på kvällskrokin, för allmänheten, från 18-20.
Men när jag kom hem möttes jag av tacomys, vilken tur att jag har Risto! <3

Morgondagen kommer bli riktigt lång den med.
Nu inleder vi de tre sista dagarna med screentryck och jag kommer jobba ihjäl mig!
Vill hinna med så mycket som möjligt.

Här kommer ännu en djurkavalkad.
En liten pippi som bor på mitt sängbord och vakar över mig när jag sover.
J.A Weises ekorre i olja, som vi köpte i vykortsform på julmarknaden på Länsmuseet, sitter i köket. (nu börjar det väl gå upp för er hur mycket jag klämt in i vårt lilla kök)
Och så haren, som egentligen är en trädgårdsfigur från balkongen i Luleå, men som numer huserar i en hylla i vardagsrummet.

Den här dagen blev inte lika festlig som gårdagen.
Har fått lite städning gjort och en sväng på Friskis.
Vi har även varit taxi åt Sussie.
Hennes sambo har brutit foten och ska opereras imorgon. Så vi åkte till sjukhuset och lämnade provianter.

Jag hennade håret igår.
Det blev allt annat än brunt.
Måste vara någon högre makt som inte vill att jag ska bli brunhårig.
Och tur är väl det, för det blev så fint!
Det är alltid ett experiment när man färgar med henna, det här skulle vara den mörkaste i den serien.. men kolla, det blev ju alldeles rött!

Lille kungen har legat i mitt knä ikväll och gosat mig yr.
Hos uppfödarna hette han Great King.
Sedan har han blivit kallad kungen.
Men det blir nog en liten Ebbot av honom.

Jag är lite smått besatt av djur.
Katter, fåglar, rådjur, renar, hundar, listan är lång.
Hela lägenheten är full av djur.
Tyvärr inga riktiga, eftersom Risto är allergisk.
Men då får man hälsa på ofta hos vänner som har djur, gosa av sig.
Ikväll ska vi till Adam och Johanna igen, där bor det tre fantastiskt fina cornishar, de ska jag krama sönder.

Vår stadsrunda idag gav utdelning.
Nya skor, träningskläder, stickad tröja, mer tröjor att trycka på och så klart en kaffe på Waynes.

Här har vi en fågeltavla som jag fyndat på återvinningen i Luleå.
Guldiga rådjur som vaktar våra kokböcker.
På kylen sitter en timer i form av en fågelholk, den fick jag av Johanna och Adam när jag fyllde år i somras.

Vilken härlig morgon.
Det är lördag, jag är ledig, träningsvärken börjar släppa, stekt ungnspannkaka med hemmagjord jordgubbssylt väntar och sedan ett besök på stan.

Jag har faktiskt en vit månad, så värt.
Inte för att jag dricker för mycket, men man blir alltid medlurad på någon fest.
Sen är helgen över.
Utan att man fått något gjort.
Nu hinner jag ta tag i saker här hemma, som blivit liggande.
Jag hinner mysa, njuta och känna att jag är redo för en ny skolvecka.

Igår var jag använde jag vår 'eget arbete dag' till screentryck, fick mycket gjort, så behöver jag inte åka ut dit idag.
Det här tjusiga linnet blev till igår:

Det var länge sedan jag hade samma hårfärg så här länge,
I somras var första gången jag färgade det orange.
Sedan dess har jag kört på samma, det har väl blivit lite olika nyanser, men ändå orange.
Idag är nog dagen då jag färgar över det.
Jag älskar verkligen min hårfärg, men sen är så jobbig att hålla efter.
Det blir brunt fram till våren och sen kanske det blir orange igen.

Några fler favoriter från köket är lampan som jag köpte på mitt jobb i Luleå.
Den är lika fin på utsidan som den är på insidan.
Jag har äntligen fått en blå hortensia, som jag suktat efter så länge!
Den fick jag av finaste Risto.

Några skalbaggar har fått bosätta sig på kläder till pyret som gror i Elinas mage.
Så de ska hon få av mig när jag åker upp över sportlovet.
Jag älskar verkligen att ge bort saker jag gjort själv.
Nästan så mycket att det går till överdrift.
Allt jag gör vill jag ge bort!

Jag har tryckt ett galet skalbaggetyg: