evski

Jag vet inte ens var jag ska börja.
Här sitter jag på en liten pub i en liten by i Lappland.
Där bor jag. I en by vid världens ände.
Jag är svettig, jag har runda kinder, dreadlocks och en 14 år äldre pojkvän.
Kan låta som en livskris/ett uppror.
Men det känns hemskt mycket som jag.
Går på magkänslan och kör på.
Sen får det bära eller brista.
Alltid när jag tvivlar går det åt helvete.
Jag ska inte tänka efter för mycket.
Det blir så mycket tråkigare då.
.
Jag hade kunnat välja och vraka bland konstiga tider i mitt liv.
Men fastnade så klart för tiden i Lappland.
Så många gånger som jag förbannat den platsen.
Men samtidigt hade jag inte velat byta bort min tid där.
Ni vet ju hur man brukar säga.
Jag hade inte varit den jag är idag.