evski

Jag har vänner och bekanta som skriver skrämmande bra.
Kanske man borde säga det. Så att de vet hur bra de är.
Eller så kanske de redan vet.
Jag blir inspirerad och omotiverad på samma gång.
Tänker att jag ska lägga ner alla sjunkande skepp och ägna mig åt något annat.
Tänker att jag kan också, jag kan faktiskt ännu bättre, bara jag försöker.

På tal om skrivande.
Jag fick en total stavningskollaps i måndags.
Flög plötsligt upp ur soffan och gastade till Risto.
"Jag är ju helt dum i huvudet, jag tror att jag stavade kött med K-Ö-T-T på facebook!"
Detta följdes av en stunds tystnad och sen började Risto skratta brallorna av sig.
Då insåg jag mitt misstag.
Jag trodde på fullaste allvar att kött stavas; Kjött.

Jag har ännu än gång låtit mina matvanor gå upp i rök.
Under julen åt vi hela tiden, jag tror inte att jag kände hunger en enda gång under 15 dagar.
Och det vet vi ju alla att 'hunger är den bästa kryddan'.
Nu vet jag inte längre vad hunger är.
Frukost är mitt värsta mål mat på hela dagen.
Jag vill inte äta när jag nyss har vaknat, inget är gott då, förutom snus.
Så jag skjuter upp ätandet genom att snusa många timmar.
Sen infinner sig ett hål i min mage som låter och gör ont.
Men jag är inte hungrig.
Då tvingar jag mig själv att äta frukost, vid den tid som man egentligen äter lunch.
Sen blir det middag och inget mer.
Jag hatar när denna onda cirkel drabbar mig.
Nu ska jag smöra många mackor och äta utan hunger.
Eller så tar jag en snus.




Jag har gjort kylskåpskonst.