evski

Har varit och svettats lite med utsikt över stortorget.
Det är både glatt och jobbigt att alla konditionsmaskiner är vända mot stoora fönster.
Där man ser rätt ner på alla människor som gör stan.
Så många gånger jag gått där nere och tittat upp på träningsfolket som ser så lustiga ut när de svettas.
Nu är jag en av dom. Svettiga.

Det känns som att alla får barn nu.
Konstigt.
Att man kan bli mamma.
Jag ser bilder på alla dessa söta små underverk och vill gärna ha en själv.
Men herregud så mycket jag känner att jag måste fixa först!
Kanske kan skaffa barn när jag är 60?

Har börjat gå hos en terapeut på hälsocentralen här i Ztra. (det är så vi coola stavar till Sätra)
Jag tycker att alla borde gå och prata med någon ibland.
Man behöver inte vara deppig, schizofren eller mentalt störd, även om vi nog alla har någon mental störning.
Det är bara så fantastiskt skönt att prata om allt med en människa "utifrån".
Man kan skratta, gråta och bara välla ut alla små hjärnspöken.
Hon tycker inte ens att jag är konstig.
Det är en enorm befrielse.
Kanske mest för att jag är sämst på att lyssna på mina egna råd.
Och Ristos kloka ord.
Då hjälper det att någon helt annan hjälper.

För så här galen kan jag se ut ibland.
Notera även psyk-handen.



Då är det inte så konstigt att man behöver lite hjälp.