evski

Jag tycker det är så jobbigt när mina "kollegor" frågar om jag trivs och om jag tycker om att jobba med barn.
Självklart trivs jag och ja, jag tycker om att jobba med barn.
"Jaha, så då kanske du utbildar dig till barnskötare?"
"eh.. ja, kanske det"
Men som jag skrev tidigare, jag skulle aldrig orka.
Jag är imponerad av de som orkar, verkligen.

Idag fick jag iaf. beröm.
De tyckte jag var duktig med barnen och att jag ser vad som behöver göras.
Och det är faktiskt inte så lätt som man kan tro.
I början satt jag apatisk och tittade på.
Eller sprang efter ala barnen.
Nu kan man verkligen känna lugnet ibland, samtidigt som man vet när man behöver ingripa.
Jag har lärt känna barnen och vet hur de fungerar och vad de tycker om att göra.
Jag har lärt mig rutinerna.
Skönt.

När vi hänger i rörelserummet burkar vi lyssna på musik.
Oftast blir det en CD med olika hits från melodifestivalen.
Barnen brukar önska "Manboy" eller "Singel". Sjukt.
Det här är alltså barn under tre år.
Några kan till och med låttexterna.
Lite bisarrt när en liten tjej springer runt och sjunger med.
"Jag är singel"