evski

Jag är verkligen en sån som drabbas av panik när saker hopar sig.
Igår försökte jag lugna ner mig.
Skulle göra ugnspannkaka till middag, enligt mammas recept.
Lyckades bränna mig på plåten och misslyckas totalt med maten, det blev pannkaka av allt.. höhö.
Det var sista droppen som fick bägaren att rinna över.

Men som tur är så har jag världens bästa support-gubbe.
Han lyssnade på allt mitt gnäll och all klagan.
Han väntade ut mig och satt vid min sida tills jag blivit lugn.
Jag samlade mig.
Skrev ett gäng intresseanmälningar till diverse företag.
Mailade en vän som kanske har kontakter.
Och avslutade kvällen med popcorn och Miss Potter.
Det som började så dåligt, slutade bra.

Idag har jag mailat min nya handläggare och förklarat att jag inte förstår vad som händer och varför jag inte får pengar.
Det visade sig att jag SKA få pengar.
Måste bara prata med försäkringskassan och få det ordnat.
Det kanske kommer ta lite mer tid än nödvändigt, men det kommer i alla fall att lösa sig.
Samtidigt känns det som att jag kommit igång med mitt jobbsökande.
Ska söka allt, överallt.
Nån måste väl nappa?
Är det ingen som vill ha en lätt förvirrad finsk medarbetare?
Låter det inte lockande?

Eftermiddagen spenderades hos Fanny.
Där vi tillsammans kunde klaga över arbetsförmedlingen och planera lite jobbsökande.
Jag fick med mig en påse kläder hem. lycka!
Middagen idag blev succé.
Vi fick finbesök i stugan.
Allt löser sig tillslut, om man bara håller huvudet kallt.