evski

Febern härjar i min kropp.
Molnen gråter floder för mig.
Tack och lov för lunchlåda.
Blev inget jobb, men lunchlådan räddar mitt liv.

I tisdags började jag känna symtomen.
Lite frossa, som gick över.
Lite ont i halsen, som gick över.
Igår efter lunch kom det tillbaka.
Bara för att bli värre till kvällen.
Nässprayet räddade natten.

När jag vaknade imorse kändes det inte helt förjävligt.
Nu blir febern sakta men säkert högre.
Näsan är igentäppt.
Synen lite suddig.

Jag tackar högre makter för att jag inte försökte åka till jobbet imorse.
Jag hade dött döden.
För att ta mig hem i mitt sjuka tillstånd hade jag ju varit tvungen att cykla i spöregnet.
Antagligen med lungdöden som följd.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med Coco Chanel.
Och förresten, bloggen har tagit lite sommarpaus. nähä?
Jag skriver bara nu för att ni ska tycka synd om mig!